Konsten att bara vara jag
Det är väl märkligt detta med att bara vara. Att "vara" och inte "göra". Jag har aldrig tänkt på dessa som åtskillda varandra, men har nu fått i uppgift att skriva upp saker eller egenskaper ur mitt varande som grundstenar till den jag är. Jag blev helt ställd när frågan kom upp. Jag sa att jag är bra på att sy, eller "jag tror jag är duktig på att sy" som en egenskap. Men inget i det påståendet gör mig till mig, att sy är ju att göra något, skapa, medan att vara kreativ är en en egenskap. Men blir inte ordet kreativ tomt om det inte utmynnar i handling eller en produkt? Kan jag duga utan att skapa något? Att vara kreativ, är det ett varande och inte ett görande? Skulle jag tro att någon annan var kreativ som människa om jag inte så produkten av den i dennes liv?
Hur gör man när man bara ska vara? FEL: vad gör jag till jag?
I min familj har aldrig dessa saker diskuterats. Aldrig har det bekräftats att jag duger precis som jag är, utan jag har varit duktig när jag; städat, dansat, diskat, sytt, sjungit osv osv. Säker vanligt i alla familjer. Det är kanske inte så vanligt att någon säger; Åh vad duktig du var på att vara du när du tog studenten! Eller; du är så duktig på att vara snäll. Låter konstigt att läsa, men egentligten har man lärt sig att tycka att det låter konstigt. Kanske kan jag lära om?
Har fått en uppgift som jag tycker är jättesvår, att promenera varje dag ute, sakta och utan mål. Kanske kallas det vandra? Vet inte hur man gör riktigt. Jag har försökt gå lungt. Till apoteket. Till posten. Men fått påbackning. Inget mål var det. Men hur lever man utan prestation? Vad får jag för egenvärde då?
Hur gör man när man bara ska vara? FEL: vad gör jag till jag?
I min familj har aldrig dessa saker diskuterats. Aldrig har det bekräftats att jag duger precis som jag är, utan jag har varit duktig när jag; städat, dansat, diskat, sytt, sjungit osv osv. Säker vanligt i alla familjer. Det är kanske inte så vanligt att någon säger; Åh vad duktig du var på att vara du när du tog studenten! Eller; du är så duktig på att vara snäll. Låter konstigt att läsa, men egentligten har man lärt sig att tycka att det låter konstigt. Kanske kan jag lära om?
Har fått en uppgift som jag tycker är jättesvår, att promenera varje dag ute, sakta och utan mål. Kanske kallas det vandra? Vet inte hur man gör riktigt. Jag har försökt gå lungt. Till apoteket. Till posten. Men fått påbackning. Inget mål var det. Men hur lever man utan prestation? Vad får jag för egenvärde då?
