Pang du är död!
Det var ett tag sedan jag skrev. Det har varit så mycket att göra, texter att läsa, tentor att rätta, OS-sändningar att se osv. Då är det inte lätt att låta själen få reflektera om det liv den har omkring sig.
Jag önskar bara att jag inte var så nogrann med allt jag gjorde, inte så jävla "fröken duktig" hela tiden. Tänk vad kul jag skulle kunna ha på all den tid som blev över. Det kan jag ju i allafall fantisera om. Då skulle jag börja teckna igen, ta dansklasser, rita alla de där kläderna som skrynklats ihop till oigenkännlighet i huvudet på mig - för att inte nämna fysiska tygerna som fyller kartong på kartong uppe på vinden. Jag skulle ringa mina vänner mer, kyssa min sambo mer, läsa roligare böcker, skriva egna böcker, leta efter något/någon som kan skänka oss ett nytt liv...
Men, den tiden finns alltså inte för att jag vill vara bra, i tid, perfekt, duktig och parant, stilig och ren...blablabla.
Jag måste krypa isäng nu. Har inte känt mig kry de sista dagarna, en förskyllning hägrar i kulisserna. "PULL!" *PANG*
Jag har inte tid att bli sjuk.
Det är så långt till Dun Morogh!
Usch det är vekligen långt till IF (Ironforge, för er som inte varit där och som inte spelar WoW). Ja det är helt enkelt långt att ta sig in på spelet i huvudtaget. Det är alltid en massa patcher att uppdatera och innan det är gjort har jag tappat lusten, det har blivit försent, eller jag har hittat roligare saker att göra...blivit försjunken i någon inredningstidning eller nåt. Jag är stolt medlem i guilden Daraemaens, men jag tyx oftare hamna på bloggen än att se till att mina quester görs och mina skills trimmas, eller framförallt är ett stöd tillalla i guilden. De måste tröttna på mig snart - jag säger bara; Stå ut! I'll be back!
Det handlar om lust. Lusten till att logga upp sig och spendera sina timmar springades, oftas i hälarna på kära Eowline, som leder mig fram i de för mig okända skogarna som för henne är skogar hon kan i sömnen. Stackars Eow - love you, men det kan inte vara kul att ha en gf i rl som inte förstår tjusningen att ledas runt, när man själv vill leda...Men fasen med att plocka blommor och förundras över den vackra utsikten tyx vara förbi...nu ska jag bara se till att bli större, men det känns som en transportsträcka! Låt mig plocka blommor...
Det handlar om lust. Lusten till att logga upp sig och spendera sina timmar springades, oftas i hälarna på kära Eowline, som leder mig fram i de för mig okända skogarna som för henne är skogar hon kan i sömnen. Stackars Eow - love you, men det kan inte vara kul att ha en gf i rl som inte förstår tjusningen att ledas runt, när man själv vill leda...Men fasen med att plocka blommor och förundras över den vackra utsikten tyx vara förbi...nu ska jag bara se till att bli större, men det känns som en transportsträcka! Låt mig plocka blommor...
JAAAAAAAAAA!!!!
Vilken match! Vilka mål, vilka tjejer! Jag är helt slut, låg mer på golvet än satt i fotöljen. Jag är nästan hes! Jag älskar hockey, jag älskar när vi vinner - ännu mera att damkronorna (det brukar väl heta "vi") är i OS-final!
Kim - min idol!
Åhhh, vad roligt!
Maria - vilken kvinna...vilket skott! Miss Rooth the Shooter!
Bilder från www.damkronorna.se
Kim - min idol!
Åhhh, vad roligt!
Maria - vilken kvinna...vilket skott! Miss Rooth the Shooter!
Bilder från www.damkronorna.se
Kaffe, OS, axelklaffar och en massa tentor
Bild lånad av Aftonbladet och Jan Stenmark på; http://www.aftonbladet.se/vss/kultur/stenmark
Är hemma och jobbar idag, det är så skönt med miljöombyte ibland. Jag har en massa tentor att rätta och en massa texter att läsa till nästa vecka då jag både har eget doktorandseminarium och seminarium med studenter. Phu!
Ibland kan det vara skönt och tänkapå annat, som att avbryta för att se Anja åka, koka mitt kaffe och titta på dagens Stenmark på Aftonbladet. Jag fullkomligt kapitulerar under Stenmarks humor, helt underbar. Men då är jag ju uppvuxen i världen så som den såg ut då, som urklipp från Vi i Villa a la 70-tal, och tidningen "Ung och Kär" och Starlet, som idag får vilken ljummen feminist som helst att tända till och skälla. Då är det skönt att Stenmark finns som kan berätta vad de egentligen sa i pratbubblorna...*hehe:ar skadeglatt*
Jag hittade syrrans gamla sköna tröja från 80-talet med insydda axelvaddar i min garderob imorse. Vad skulle Stenmark skrivit för pratbubbla om det? Kanske; - Ja, det passade ju extra bra idag.
Nu kaffe?
Mellan pärlor och boots
Det känns som om någon knuffat mig genom hela dagen, för att jag varit i vägen för alla. Av någon anledning. Det ha kännts frustrerande för när man återtagit koncentrationen på något, så har nästa axel slagit en i midjan, nästa armbåge tryckts in i mellangärdet, en tunga räckts ut och fingrar har fladrat i öronen på folk. Pilutta dej lixom - hela dan!
Jag har helt enkelt inte fått någon ro. Stökigt är vad det varit. Runt om och innuti. Som om jag bedrövat suttit på golvet mitt i korridoren och försökt trä upp små små pärlor på en tråd, fast det rustat människor fram och tillbaka. Sparkande, knuffande, bufflande och några med det stora klivet över mitt huvud. Jag har duckat, böjt åt sidan, flyttat fötter och händer från att krossas under sylvassa klackar.
Jag avskyr sånna här dagar. När allt känns fel fastän man ingen kan göra åt saken. Som att få skulden att man sitter ivägen fastän det var någon annan som slet av halsbandet. Men eftersom det var jag som trätt det tidigare, knytit den sista knuten - så får jag kanske skylla mig själv att det inte höll måttet.
Självklart har inget av mina halsband gått sönder idag - jag talar bara metaforsikt. Försöker vara subtil i en värld där allt som oftast något lurar runt hörnet, mycket närmare än vad man tror - bara för att allt är är så jävla transparant. Kliv fram! Säg saken direkt till mig! Våga stå för vad du tycker och låt mig få förklara vad jag tycker om det som sägs. Ge mig en chans!
Nåväl, jag är ok. Almost anyway. Imorgon ären annan dag och då kanske saken känns annorluda och förhoppningsvis bättre. Vissa arbetsdar är sämre än andra. Jag vet det också.
Två roliga saker idag var att jag hämtade ut mina nya kläder på posten som jag "ropat" in på Tradera. Både linnena (heter det så?) och kjolen var perfekta. Jättefina!
Jag måste ner på stan senare i veckan. Behöver kolla rean och köpa nya skor. Mina älskade MC-kängor har spruckit i sömmen och det ser inte ut att kunna lagas. Två år höll de, fast de var ju billiga...det var ju rea då med. Vagabond gör dem inte längre så jag får söka nån annanstans.
Drömmen vore något i den här stilen...fast ett par tusen billigare då,eller nå't.
Ooh så snyggt grymma! *ler stjärnögt*
Bilden är lånad från denna adress;
http://www.fwtbv.com/en/derby_en.shtml
Jag har helt enkelt inte fått någon ro. Stökigt är vad det varit. Runt om och innuti. Som om jag bedrövat suttit på golvet mitt i korridoren och försökt trä upp små små pärlor på en tråd, fast det rustat människor fram och tillbaka. Sparkande, knuffande, bufflande och några med det stora klivet över mitt huvud. Jag har duckat, böjt åt sidan, flyttat fötter och händer från att krossas under sylvassa klackar.
Jag avskyr sånna här dagar. När allt känns fel fastän man ingen kan göra åt saken. Som att få skulden att man sitter ivägen fastän det var någon annan som slet av halsbandet. Men eftersom det var jag som trätt det tidigare, knytit den sista knuten - så får jag kanske skylla mig själv att det inte höll måttet.
Självklart har inget av mina halsband gått sönder idag - jag talar bara metaforsikt. Försöker vara subtil i en värld där allt som oftast något lurar runt hörnet, mycket närmare än vad man tror - bara för att allt är är så jävla transparant. Kliv fram! Säg saken direkt till mig! Våga stå för vad du tycker och låt mig få förklara vad jag tycker om det som sägs. Ge mig en chans!
Nåväl, jag är ok. Almost anyway. Imorgon ären annan dag och då kanske saken känns annorluda och förhoppningsvis bättre. Vissa arbetsdar är sämre än andra. Jag vet det också.
Två roliga saker idag var att jag hämtade ut mina nya kläder på posten som jag "ropat" in på Tradera. Både linnena (heter det så?) och kjolen var perfekta. Jättefina!
Jag måste ner på stan senare i veckan. Behöver kolla rean och köpa nya skor. Mina älskade MC-kängor har spruckit i sömmen och det ser inte ut att kunna lagas. Två år höll de, fast de var ju billiga...det var ju rea då med. Vagabond gör dem inte längre så jag får söka nån annanstans.
Drömmen vore något i den här stilen...fast ett par tusen billigare då,eller nå't.
Ooh så snyggt grymma! *ler stjärnögt*
Bilden är lånad från denna adress;
http://www.fwtbv.com/en/derby_en.shtml
Det dånar hos grannen
Åh vad jag kan avsky att bo i lägenhet! Jag blir tokig på dessa grannar, är det inte utelåsta ungar som riiinger på någon dörr i ottan, så är det långvägars gannar som ringer hem/dit tiden är flera timmar efter eller före, så att man oavsett vilket, alltid väcks av mottagarens dåliga linje som gör att sändaren kompenserar med att skrika ut i natten! Eller som nu... 30+ singlel snubbar, som dövar sin saknad med hårdrock på högsta volym kl.22:53 en tisdagkväll! Fick de månne ingen valentin-hälsning, ingen ros på dörren eller kram? Varför är jag inte förvånad?!! Det är sånna som låter sin jakthund spy upp hårbollar eller någon annans hundskit i trapphuset utan att det torkas upp, sånna som är klädda i senaste jaktmunderingen (mitt i stan!) som kostar skjortan och går med mobilen och sms-ar med enda handen och har jakthunden i den andra så de låter andra hundägare i området ta skiten efter dem. Sånna som har två bilar som båda står vardag som helgdag på husets besöksparkering, medan alla andra får betala dyra pengar för sin parkeringsplats! Idioter och stackars hundar. Skulle inte fövåna mig om de läser till lantmätare...eller polis på högskolan... På en av bilarna står finns en klisterdekal som vittnar om idrottsprestationer á la VM för juniorer, tro fan det - skida på för helvette så man slipper se dej! Och gör det fort - så det blir tyst! VI VILL SOVA! " § # f & döskalle £ " (eller hur man nu svär högt i skrift). Jag blir tokig på grannar som tar för stor plats, det kan man göra i kåtan, i huset eller på hemmet där alla andra ändå tappat hörseln.
Det finns barn i detta hus och så stackars oförstående, vuxna som jag!
Min älskade Ninja blänger å mina vägnar genom väggarna. Godnatt!
Det finns barn i detta hus och så stackars oförstående, vuxna som jag!
Min älskade Ninja blänger å mina vägnar genom väggarna. Godnatt!
Då avbrott uppstår, ställ mätaren på noll
Jag vet inte varför min organisering av oviktiga tankar ibland avbryts. Kanske är det så att jag lyckas tro att de skulle vara viktiga och därför inte behövs spottas ut och sorteras, att jag vill ha godbitarna kvar för mig själv och så att säga suga på tankekaramellerna? Ja, så är det nog.
Men jag blir inte klokare för det, vardagen blir inte lättare och såklart min blogg blir inte tydligare för alla stackars läsare.
Vad utsätter jag er för?! Och varför?
Likväl som jag förundras över att någon orkar läsa mina (o)strukturerade tankar. Kom ihåg att de inte är viktiga, att de inte bestämmer över mig eller dig heller för den delen.
"När ett avbrott uppstår, ställ mätaren på noll" ett citat från Gibsons Neuromancer, får mig att önska mig tillbaka till en tid då livet var enkelt, svaren självklara och man fick vara lite sådär småkorkad. Ibland saknar jag den tiden då jag kämpade med att hävda mig bland belästa vänner som accsepterade en för vem man var. Ingen förväntade sig mer av mig än att vara välklädd, välfriserad och glad. Idag förväntar sig ingen detta av mig utan istället är det andra saker som förväntas. Som gör frisyren lidande.
Det är ju tur att det finns nagelsax och hårspray! Ja alltså ett par hyllmeter böcker och en och annan teori att frisera sig med. Men hur mycket jag än lockar blir håret rakt när jag kommer ut (där alla andra finns). Och om jag sprayande försöker fixera det jag lagt till mig, så räcker det med en vindpust för att jag plötsligt skrämmer vem som helst!
Kunskap är inte som schampo för tunt hår - alltså att det blir fylligare någonstans. Istället upplevs det som om jag bara blir mer och mer tom, dum och obildad. Kanske är det dax att ställa kunskapsmätaren på noll och börja om min tideräkning. Att inte bygga på, fylla ut de luckor jag hittar utan läsa för nyfikenhetens skull, viljans och själens. Bara jag själv kan ta ansvar för den kunskap jag vill uppnå. Tur att jag har hela mitt liv på mig.
Men jag blir inte klokare för det, vardagen blir inte lättare och såklart min blogg blir inte tydligare för alla stackars läsare.
Vad utsätter jag er för?! Och varför?
Likväl som jag förundras över att någon orkar läsa mina (o)strukturerade tankar. Kom ihåg att de inte är viktiga, att de inte bestämmer över mig eller dig heller för den delen.
"När ett avbrott uppstår, ställ mätaren på noll" ett citat från Gibsons Neuromancer, får mig att önska mig tillbaka till en tid då livet var enkelt, svaren självklara och man fick vara lite sådär småkorkad. Ibland saknar jag den tiden då jag kämpade med att hävda mig bland belästa vänner som accsepterade en för vem man var. Ingen förväntade sig mer av mig än att vara välklädd, välfriserad och glad. Idag förväntar sig ingen detta av mig utan istället är det andra saker som förväntas. Som gör frisyren lidande.
Det är ju tur att det finns nagelsax och hårspray! Ja alltså ett par hyllmeter böcker och en och annan teori att frisera sig med. Men hur mycket jag än lockar blir håret rakt när jag kommer ut (där alla andra finns). Och om jag sprayande försöker fixera det jag lagt till mig, så räcker det med en vindpust för att jag plötsligt skrämmer vem som helst!
Kunskap är inte som schampo för tunt hår - alltså att det blir fylligare någonstans. Istället upplevs det som om jag bara blir mer och mer tom, dum och obildad. Kanske är det dax att ställa kunskapsmätaren på noll och börja om min tideräkning. Att inte bygga på, fylla ut de luckor jag hittar utan läsa för nyfikenhetens skull, viljans och själens. Bara jag själv kan ta ansvar för den kunskap jag vill uppnå. Tur att jag har hela mitt liv på mig.
Rocky swrils by
Klockan är bedtime men jag måste jobba ett tag till. Känner att jag bara måste få ur mig en massa störande tankar som lägger sig ivägen.
1. Jag fick mail från två söta vänner idag, de är så saknade och jag hoppas att vi bodde närmare varandra. Men det tillhör väl gisslet med jobb och familjebildning.
2. Hur kan man jobba på en webbyrå utan att veta vad en blogg är? Två arbetare på en webbyrå intervjuades i teve ikväll för att kommentera sitt språkbruk och de visste inte vad "blogg" kom ifrån! att det var ett nytt modeord.
När icke svenska ord uppkommer i svenskan verkar det som om många tror det är nya ord vi skapat, detta utan att vi förstått vad meningen bakom är. Eller något i den stilen. Vilken absurd ide´!
Jag förvånas så över att många tror att en Community är Lunarstorm och dyl. Hör det speciellt bland yngre.
Egentligen är det ett gammalt begrepp från sekelskiftet som Tönnies använde sig av för att beskriva en gemenskap - alltså förstås långt ifrån Internetfenomnet.
Frågor många inom forskningen ställer sig idag är om "miljön" på nätet likt Lunarstom ens kan räknas som en gemenskap, alltså efter de egenskaper som gestaltar en gemenskap.
För att återkomma till Blogg-begreppet så kommer det från Webb-logg, för gammalt (om det inte förtfarande används) fanns skeppsdagböcker/ journaler på fartyg somkallades detta. Dagens "Webbased loggbooks" härstammar alltså från logistiken, det rör sig om organisering av skrivet materiell publicerat på webben. Förkortningen blir Blogg - enkelt och konsist! Det är inget trendigt över det alls! Lika logiskt som vi i talspråk säger "bibblan". Vi vet ju var det kommer ifrån (Biblio- betyder bok på grekiska). Miss "Messherschmitt" har talat...
3. Jag har fyllt i mitt stresshanteringsverktyg PQL för andra gången. Fick lite att tänka på. Mitt nya mantra som jag måste jobba med är: "Det är viktigare att fokusera på saker jag vill uppnå än på vad jag inte vill ska hända". Måste jobba på det. Jag oroar mig för mycket. Peaceful living!!
Nu känns det lite bättre, så nu kan jag nog återgå till att förbereda mig för tretimmars föreläsningen jag håller imorgon. Det är ett år sedan jag höll den sist och jag måste frächa upp den delen av hjärnkontoret "knock, knock anybody home?"
"nja , det e tveksamt..."
1. Jag fick mail från två söta vänner idag, de är så saknade och jag hoppas att vi bodde närmare varandra. Men det tillhör väl gisslet med jobb och familjebildning.
2. Hur kan man jobba på en webbyrå utan att veta vad en blogg är? Två arbetare på en webbyrå intervjuades i teve ikväll för att kommentera sitt språkbruk och de visste inte vad "blogg" kom ifrån! att det var ett nytt modeord.
När icke svenska ord uppkommer i svenskan verkar det som om många tror det är nya ord vi skapat, detta utan att vi förstått vad meningen bakom är. Eller något i den stilen. Vilken absurd ide´!
Jag förvånas så över att många tror att en Community är Lunarstorm och dyl. Hör det speciellt bland yngre.
Egentligen är det ett gammalt begrepp från sekelskiftet som Tönnies använde sig av för att beskriva en gemenskap - alltså förstås långt ifrån Internetfenomnet.
Frågor många inom forskningen ställer sig idag är om "miljön" på nätet likt Lunarstom ens kan räknas som en gemenskap, alltså efter de egenskaper som gestaltar en gemenskap.
För att återkomma till Blogg-begreppet så kommer det från Webb-logg, för gammalt (om det inte förtfarande används) fanns skeppsdagböcker/ journaler på fartyg somkallades detta. Dagens "Webbased loggbooks" härstammar alltså från logistiken, det rör sig om organisering av skrivet materiell publicerat på webben. Förkortningen blir Blogg - enkelt och konsist! Det är inget trendigt över det alls! Lika logiskt som vi i talspråk säger "bibblan". Vi vet ju var det kommer ifrån (Biblio- betyder bok på grekiska). Miss "Messherschmitt" har talat...
3. Jag har fyllt i mitt stresshanteringsverktyg PQL för andra gången. Fick lite att tänka på. Mitt nya mantra som jag måste jobba med är: "Det är viktigare att fokusera på saker jag vill uppnå än på vad jag inte vill ska hända". Måste jobba på det. Jag oroar mig för mycket. Peaceful living!!
Nu känns det lite bättre, så nu kan jag nog återgå till att förbereda mig för tretimmars föreläsningen jag håller imorgon. Det är ett år sedan jag höll den sist och jag måste frächa upp den delen av hjärnkontoret "knock, knock anybody home?"
"nja , det e tveksamt..."
