Idag, precis nu, fast för 12 år sedan tog hjulen i på Arlanda.
Idag är det precis 12 års sedan jag tog flyget tillbaka från New York. 12 år sedan! Jag var 22 år! Det är ju inte klokt! De känns som om det var i går, förra veckan, eller nja kanske mera som två år sedan.
Jag måste bara få vältra mig i minnen igen:
Jag måste bara få vältra mig i minnen igen:
----
17/5 1994 11:00
Då är det återvändardagen! Jag sov länge och hade ju allt redan packat och klart.
14:00
Sitter nu på bussen till Newark flygplatsen. Åt lunch på French Roast med Shannon. Hon bjöd! Snällt va? Det känns konstigt att se New York Skyline för sista gången (för den här gången), skriver mer sen.
16:00
Sitter nu på Newark och skriver. Efter sökande efter ett ställe att röka på så slutade jag här. På en bar där jag sitter och skriver, med en Heiniken. Starköl som vi säger på svenska! Mysigt att kunna ta en öl ensam. Mycket som förändrats hos mig. Och jag stormtrivs med det. Kommer försöka fortsätta vara på det här viset, oberoende och "självkär".
Det var inga problem att checka in, trots ändring av biljett och för tungt och för mycket bagage. Jag gick in på en bokaffär och hittade tredje boken av "Tales in the City". Jag läste ju ettan och tvåan som jag lånat av Gabbi tidigare, men hon sakande trean. Så jag blev glad! Jag älskar dem och det är ett fint minne.
Gabbi, Katta och Jenny åkte med mig till Port Atority. Det var kul. Svenskarna får jag ju snart se, men Gabbi vet man ju inte. Hon ska och tågluffa en månad i Europa och kommer då kanske till Amsterdam och Köpenhamn. Vi planerar på att mötas där, men vi får väl se om man får ihop några slantar till det!
Jaha. Detta känns verkligen. Tråkigt att åka, after all. I’m gonna miss the language most of all. I’m planing to read it this summer and take a test, now when it’s fresh. People i meet are so impressed over my acceent and way of talking, and that is so funny! One girl yersterday, Katty, just realised that i use "caus" and phrases like "the thing is", words i just not realised i’m using. I can't be anything else but satisfied and glad that i did a progress in takling/understanding during my time here. But i don’t know what to do not to loose it. Now it’s back to sweden and you’re so used to hear english around you everyday, but now that’s over. And that sucks! Oh boy, what i’m gonna miss it!
Jaha. Detta känns verkligen. Tråkigt att åka, after all. I’m gonna miss the language most of all. I’m planing to read it this summer and take a test, now when it’s fresh. People i meet are so impressed over my acceent and way of talking, and that is so funny! One girl yersterday, Katty, just realised that i use "caus" and phrases like "the thing is", words i just not realised i’m using. I can't be anything else but satisfied and glad that i did a progress in takling/understanding during my time here. But i don’t know what to do not to loose it. Now it’s back to sweden and you’re so used to hear english around you everyday, but now that’s over. And that sucks! Oh boy, what i’m gonna miss it!
Shannon, Rachel and Gabbi promised to write and then i can practis my writing, that is not as good as my speakning…or whatever…Maybe i should start to write my diary in english instead of swedish from now on? Just to practis myself and be a-jour with it? But i’ll guess it’s easy for me to say now, when i’m still sitting in America writing. I’ll guess everything will go back to normal when i’m back there, after a while.
Oh, i’m gonna miss this! Now it’s about 45 minutes left for me before i have to go on board. SO i’ll guess i will smoke my last cigarette now, then go to the restroom and take a leak (!) and place myslef outside my gate (74) and read. After that it’s 8 hours of "non-smoking" for me that’s expected! And then - it’s Sweden, Arlanda, Cityterminalen and E. Oh my god, i’m gonna se E in about 9 hours! Isn’t that unreal!
Jaha, då sitter man på planet då smuttandes på en liten virre! Jag är hungrig som fan, men än så länge får jag vänta på käk. Undra vad som serveras? Hungrig! Trött är jag åxå, men så mycket sova blir det nog aldrig. Vi kommer inte att tjäna in något visst, utan beräknar landa på Arlanda vid halv niotiden. Och svinkallt är det här inne också!
Just nu visar de något program om den svenska gruppen Ace of Bace. Hoppas att jag inte kommer att höra dem lika ofta nu. Eftersom de är mer populära i Usa än i Svea. (jag undrar vad sorts mat som serveras idag.) Jag har mycket att ta igen när jag kommer tillbaka. Man har missat så mycket, men samtidigt så är det skönt. Ont i halsen har jag också till råga på allt, men vi får väl hoppas att den rena norrlandsluften rensar ur all skit som fått gro inne i NYC.
Vi har nyss avslutat middagen och jag har avnjutit en kopp kaffe! (Gissa vad det var? Kyckling! Har man ätit det förut eller?! ) Myysigt!! Filmen börjar nog snart. Det ska vara en komedi, men jag tror att jag kommer att ha det svårt att se den pga alla huvuden som är i vägen. (Det var jätteguppigt nyss! Ingen fara, men hur som helst otrevligt!)
Nu är det bara 5:30 timmar kvar innan landing! Jag har inte skrivit mycket under de sista månaderna. Nu när man kan sitta här och se objektivt på denna resa, inser man hur mycket man gjort och fått äran att uppleva. Det finns mycket att berätta, inte enbart om New York som stad tar lång tid, och framför allt om den amerikanska vägen, beteendet osv. Överdriven artighet men också ytlighet är typiskt. Nu är det bara 48 min kvar till landning på Stockholm Arlanda. Usch, småpirrigt är det ju! Och småtrött. Jag måste nu, inför allt, förbereda mig mentalt. Måste övertala mig själv att allt kommer att gå bra. Att jag har styrkan som krävs numera, för att bli accepterad i Sthlm osv.
Just nu visar de något program om den svenska gruppen Ace of Bace. Hoppas att jag inte kommer att höra dem lika ofta nu. Eftersom de är mer populära i Usa än i Svea. (jag undrar vad sorts mat som serveras idag.) Jag har mycket att ta igen när jag kommer tillbaka. Man har missat så mycket, men samtidigt så är det skönt. Ont i halsen har jag också till råga på allt, men vi får väl hoppas att den rena norrlandsluften rensar ur all skit som fått gro inne i NYC.
Vi har nyss avslutat middagen och jag har avnjutit en kopp kaffe! (Gissa vad det var? Kyckling! Har man ätit det förut eller?! ) Myysigt!! Filmen börjar nog snart. Det ska vara en komedi, men jag tror att jag kommer att ha det svårt att se den pga alla huvuden som är i vägen. (Det var jätteguppigt nyss! Ingen fara, men hur som helst otrevligt!)
Nu är det bara 5:30 timmar kvar innan landing! Jag har inte skrivit mycket under de sista månaderna. Nu när man kan sitta här och se objektivt på denna resa, inser man hur mycket man gjort och fått äran att uppleva. Det finns mycket att berätta, inte enbart om New York som stad tar lång tid, och framför allt om den amerikanska vägen, beteendet osv. Överdriven artighet men också ytlighet är typiskt. Nu är det bara 48 min kvar till landning på Stockholm Arlanda. Usch, småpirrigt är det ju! Och småtrött. Jag måste nu, inför allt, förbereda mig mentalt. Måste övertala mig själv att allt kommer att gå bra. Att jag har styrkan som krävs numera, för att bli accepterad i Sthlm osv.
Jag är minst lika bra som alla andra. Och om jag lägger på lite oberoendeattityd så hjälper jag mig själv! Du är stark nu! Du har varit modig och upplevt så mycket. Herregud, du kommer från en liten jäkla by med 13 gårdar i norrland! Säg inte att du inte fått kämpa för att komma till New York! Många i Sthlm kommer inte ens till NY. Låt ingen sätta sog på dig igen, för att få sig att känna dig usel. Du behöver inte ens bry dig om vad de andra gör. Var bara din egen "kung", du behöver ingen annans tron. Allt kommer att gå bra. Du har blivit en jäkla kaliber till människa under den här tiden. Var stolt över det och bär det inne i ditt hjärta, och huvudet högt. Det är vackert och världen blir vad du vill att den ska vara!
Nu är det bara 40 minuter kvar så jag avslutar för nu…
----
Åh, vad jag minns dessa sista timmarna och minuterna, då jag satt och försökte peppa mig själv till att känna hopp om livet och allt det nya som jag skulle komma hem till. Tillbaka till Sthlm, dansen, auditions, vännerna osv.
Jag kan längta tillbaka till NY så mycket har inte varit där sedan dess. Önskar dock ofta. Kanske vågar jag ansöka om en post-doc i NY? Nja, knappast. Skulle kanske behöva den där tågan jag hade när jag var 22?
Nu är det bara 40 minuter kvar så jag avslutar för nu…
----
Åh, vad jag minns dessa sista timmarna och minuterna, då jag satt och försökte peppa mig själv till att känna hopp om livet och allt det nya som jag skulle komma hem till. Tillbaka till Sthlm, dansen, auditions, vännerna osv.
Jag kan längta tillbaka till NY så mycket har inte varit där sedan dess. Önskar dock ofta. Kanske vågar jag ansöka om en post-doc i NY? Nja, knappast. Skulle kanske behöva den där tågan jag hade när jag var 22?
Hur hänger det här ihop? Och med vem?
Eller, som kollegan som kom med denna artikel till mig idag lätt skulle kunna säga; "nämen, alltså va är det här?!"
Och ja, det kan man ju undra.
Det är en artikel ur DN som redogör för ett forskningsresultat från Karolinska Institutet som menar att "Kvinnlig homosexualitet visats sig vara mer komplecerad än manlig". Hur kan de ha kommit fram till det?
Det är tydligen så att det går att se på hjärnans (hypotalamus, ni vet nära Amygdala, eller var det Nangiala? ;) aktivitet hos en (hetro)man som får dofta på kvinnliga feromoner (ska väl utsödras genom hormonproduktionen), att den är större än om det var manliga feromoner mannen fick dofta på. Det som är så kul i artikeln är att, nu vill de påstå att detta även gäller för kvinnor, att tex. lesbiska kvinnor får högre aktivitet i detta område när de får dofta på kvinnliga feromoner än manliga... Hm, makes my head spin. Vad i detta är det som antyder homokvinnor därför har en mer komplicerad sexualitet, som rubriken vill påskina? Detta är ju bara läge att kritisera...ligger i samma liga som blom-, eller var det bananflugorna (?) ungefär, med risk för att bita sig själv i benet alltså. Men den risken ta jag. (Bite me!)
Först, vad vill man förändra med en sån´här forskning? Är det för att bevisa att sexualitet är biologiskt? Är följden då, ifall de kommer fram till att om det är biologiskt, att det ska hittas en lösning på "problemet"? Men om det inte är biologiskt, utan socialt, vad betyder forskningsresultaten då? Är de då ens intressanta?
Tänk vad det skulle innebära för människor som är helt på det klara med sin sexualitet och sedan i ett sådant här test få veta att hjärnan reagerar i helt motsatt riktning! Traumatiserande, för så väl hetros som homos, skulle jag tro!
Sen är det ju alltid kul att se sådanna där "hjärnbilder" där aktiviteten är en koncentrerad lite punkt i en, vad som synes vara, totalt grå oaktiverad hjärna. Vad händer med alla andra aktiviteter? Personen på bild kanske ligger och tänker på något, är bajsnödig, hungrig, har pollenallergi, vrickad och öm fot, allt signaler som borde visa på aktivitet i den gråa massan. Tycker jag då...men vem är jag, i sånna här sammanhang...? =)
Jaa annat var det förr, då bestod världen av upp och ner, svart och vitt, kvinnor ooch män och dalahästar och inga andra konstigheter... =)
Och ja, det kan man ju undra.
Det är en artikel ur DN som redogör för ett forskningsresultat från Karolinska Institutet som menar att "Kvinnlig homosexualitet visats sig vara mer komplecerad än manlig". Hur kan de ha kommit fram till det?
Det är tydligen så att det går att se på hjärnans (hypotalamus, ni vet nära Amygdala, eller var det Nangiala? ;) aktivitet hos en (hetro)man som får dofta på kvinnliga feromoner (ska väl utsödras genom hormonproduktionen), att den är större än om det var manliga feromoner mannen fick dofta på. Det som är så kul i artikeln är att, nu vill de påstå att detta även gäller för kvinnor, att tex. lesbiska kvinnor får högre aktivitet i detta område när de får dofta på kvinnliga feromoner än manliga... Hm, makes my head spin. Vad i detta är det som antyder homokvinnor därför har en mer komplicerad sexualitet, som rubriken vill påskina? Detta är ju bara läge att kritisera...ligger i samma liga som blom-, eller var det bananflugorna (?) ungefär, med risk för att bita sig själv i benet alltså. Men den risken ta jag. (Bite me!)
Först, vad vill man förändra med en sån´här forskning? Är det för att bevisa att sexualitet är biologiskt? Är följden då, ifall de kommer fram till att om det är biologiskt, att det ska hittas en lösning på "problemet"? Men om det inte är biologiskt, utan socialt, vad betyder forskningsresultaten då? Är de då ens intressanta?
Tänk vad det skulle innebära för människor som är helt på det klara med sin sexualitet och sedan i ett sådant här test få veta att hjärnan reagerar i helt motsatt riktning! Traumatiserande, för så väl hetros som homos, skulle jag tro!
Sen är det ju alltid kul att se sådanna där "hjärnbilder" där aktiviteten är en koncentrerad lite punkt i en, vad som synes vara, totalt grå oaktiverad hjärna. Vad händer med alla andra aktiviteter? Personen på bild kanske ligger och tänker på något, är bajsnödig, hungrig, har pollenallergi, vrickad och öm fot, allt signaler som borde visa på aktivitet i den gråa massan. Tycker jag då...men vem är jag, i sånna här sammanhang...? =)
Jaa annat var det förr, då bestod världen av upp och ner, svart och vitt, kvinnor ooch män och dalahästar och inga andra konstigheter... =)
Mina söta syskon
Tänk att ni varit så små! Ninja och Tiwaz på bild, världens sötaste syskonpar!
Sandaler utan ludd och GoreTex när sommaren kör om
Vilken vändning det blev! Hur ska man kunna vänja sig med det här då? Ja, alltså det faktum att björklöven slagit ut likt stillbildsfoton uppspelade med hög hastighet. Även att grannarna dragit ut grillen klockan halv tio på kvällen, tillsammans med salladsskålen, hundarna och kubbspelet, helt oförskämt vältdrande i grillångornas förföriska doft. Och att rollerbladeåkarna swichar förbi ner för den branta cykelbanan här brevid och på vana slalomben hoppas över gruspartier som om det skulle vara en kal fläck i backen. Och att jag tog fram sandalerna när Colombiakängorna ställdes in därmed nu utgör ett förundrande stileben. Tänk; paljettklädda sandaler, prydligt uppställda i skohyllan och inunder på golvet rosor av snö och grus...
Mamma hörde en kille säga hur coolt det var att sitta på Cafébåten i solen med bar överkropp, medan isflaken gled förbi på älven...Hmm, så det är inte bara jag som ser tecknen!
En sak är alltför tydlig; vi är i kontrasternas tid, mellan kallt och varmt, inne och ute, vitt och grönt, så varför ens försöka förstå? Det är för kompliserat. Det sitter i vanan att våren brukar inta våra liv ett steg i taget. Inte att sommaren helt plötsligt bestämmer sig för att köra om, som en blådåre utan trafikvett. Och alla de små stegen som våren brukar ta kommer nu alla på en och samma gång. Vi blir alltså pepprade med kännetecken som får oss att rusa till apoteket, glassstånden, parkerna, förråden... Pepprade från alla håll som tennisbollsmaskiner som hakat upp sig på ett allt för nära håll.
Aj!
Aj-jöh...män sluta´rå! Det gör o-ont!
I ögonen - var är mina brillor? I huden - fanns någon solkräm kvar från förra året? Under bysten - usch vad svettigit, lade jag upp alla sköna linnen i sommarkartongen på vinden, varför skulle jag vara så förbannat duttiduktig i fjol? Och fötterna - fan vad de var grova nu då helt plötsligt, vart stoppade jag fotfilen? Och sandalerna? Javisst ja, då måste vi ha "nagenack" också...och kanske "nepttipt " (läppstift) skulle sitta fint? De brukar ju ses som duo. När man lix håller på och målar menar jag...
Sen sitter man där på en kal balkong; fotfilad, målad och insmord, avklädd och blek, nyrakad och solkisande och försöker ta emotvåren fel, sommaren av hela sitt vinterfrusna norrlandshjärta, i hörnet där det är lä.
Ja, så fullständigt underbart! =) och ofattbart...
Komsi, komsi - come and get me!
Mamma hörde en kille säga hur coolt det var att sitta på Cafébåten i solen med bar överkropp, medan isflaken gled förbi på älven...Hmm, så det är inte bara jag som ser tecknen!
En sak är alltför tydlig; vi är i kontrasternas tid, mellan kallt och varmt, inne och ute, vitt och grönt, så varför ens försöka förstå? Det är för kompliserat. Det sitter i vanan att våren brukar inta våra liv ett steg i taget. Inte att sommaren helt plötsligt bestämmer sig för att köra om, som en blådåre utan trafikvett. Och alla de små stegen som våren brukar ta kommer nu alla på en och samma gång. Vi blir alltså pepprade med kännetecken som får oss att rusa till apoteket, glassstånden, parkerna, förråden... Pepprade från alla håll som tennisbollsmaskiner som hakat upp sig på ett allt för nära håll.
Aj!
Aj-jöh...män sluta´rå! Det gör o-ont!
I ögonen - var är mina brillor? I huden - fanns någon solkräm kvar från förra året? Under bysten - usch vad svettigit, lade jag upp alla sköna linnen i sommarkartongen på vinden, varför skulle jag vara så förbannat duttiduktig i fjol? Och fötterna - fan vad de var grova nu då helt plötsligt, vart stoppade jag fotfilen? Och sandalerna? Javisst ja, då måste vi ha "nagenack" också...och kanske "nepttipt " (läppstift) skulle sitta fint? De brukar ju ses som duo. När man lix håller på och målar menar jag...
Sen sitter man där på en kal balkong; fotfilad, målad och insmord, avklädd och blek, nyrakad och solkisande och försöker ta emot
Ja, så fullständigt underbart! =) och ofattbart...
Komsi, komsi - come and get me!
Finding Miss Wong
Åh, jag har glömt att berätta om mitt nya Kitsch-inköp! Jag var förbi på Returmarknaden för att kolla ifall de hade något gamalt skrivbord, men hittade inget.
Så på vägen ut, en genväg genom övervåningen (isn't that just me?), så hittar jag denna underbara tavla! Det är en reproduktion i orginalinramning från 60-talet, för fyndpriset 100 riksdaler! Jag blev så kär och slagen i förundran att jag försökte att inte skratta när jag betalade och säga vilken MISS från er sida, och vilken Miss till mig! Tavlan heter just Miss Wong och är ett verk av Tretchikoff, ryssen som förövrigt kallas the King of Kitsch och numera bor i Sydafrika - så läs gärna om honom. Tavlan är ganska stor så jag vet ännu inte vart jag ska hänga henne, dessutom så är hon ganska "radiant" minst sagt, så det mesta i hennes närhet bleknar! Så det gäller att hitta henne en värdig plats. Hade först tänkt hänga henne i hallen, men så kom ju Picason in i bliden - och de går inte ihop som ni förstår (vilket lyxprobelm!). Just nu står hon i köket på list-hyllan, ock vilar sig i skenet av de kulörta lycktorna...ja som ni ska undra, men jag bor INTE på något tivoli, även om det med katterna inte är långt ifrån!
Dagarna springer förbi
Middagen på Viktor var fantastisk! Vi blev hämtade i limosin och bjöds på en otroligt god middag, med doga vier och annat smaskigt. Skulle gärna gå dit igen om det inte vore för priset. Det är ju en sak om man blir bjuden, som nu - när jag vann! (Go-rocky!, go-rocky!)
Det är mycket annat som också hänt:
1. Pappa har gått i pension. Man är lite orolig för hur det ska gå. Har man jobbat sedan man var 14 och aldrig varit arbetslös, så kan man ju förstå att omställningen är så stor att det inte bara är att rycka på axlarna och säga; "ja men nu har du ju mycket tid till annat". Vilket befängt påstående!
Det är ju inte det det handlar om. Det handlar om att känna sig behövd. Det har han uttryckt också, och det gör en ju lite orolig. Han är ju behövd, av sin familj, men det är ju inte samma sak. Och pappa har ju inte heller haft några direkta fritidssysselsättningar heller, så det blir mycket nytt för honom.
2. Äntligen har vi fått rummen tapetserade! Det känns jättelyxigt och det blev jättebra. Nu ska vi bara få vardagsrummet gjort också. Vi åkte på Mio och köpte ett nytt skrivbord och två lampor. En kopia av en 60-tals snäcklampa som ska hänga i öppningen i hallen och en fönsterlampa till M's rum, i grönt glas. Det kommer bli så fint. Speciellt i hallen. Lampan "CanCan" kommer att bli så bra till tavlan nedan.
Bild lånad av Mio
Jag vann en auktion på Tradera på en Picasso reproduktion "Guernica" för en hundring (!) som vi ska rama in och hänga i hallen. Visst kommer det bli coolt!?
3. Vi har äntligen fått öppna spisen rengjord! Inte en dag fösent, men vilket jobb det var!
Tillslut visste vi inte om vi skulle skratta eller gråta när vi insåg att vi inte bara blivit av med sot i öppnaspisen utan också fått ett tunt sotlager över hela vardagsrummet och matrummet! SÅ det vara bara att sätta sig och damma varje sladd, list, gardinstång, förnsterkarm, cd-rygg, lampa, tidning och prydnadssak... Tror jag fick en släng av sotlunga till på köpet...(*svär på sotarmoj*)
4. Jag har fått den stora äran att blivit tillfråga att vara toastmaster på ett par vänners bröllop i sommar. "Klocka eller tuta?" , var frågan jag fick när jag berättade det för en arbetskompis...jadu, det kan man ju fundera på...
Det känns så roligt och jag är stolt över att de tänkte på mig i ett sådant sammanhang! Jag ska göra mitt bästa för att se till att de får en ordnad och välsmord* bröllopsfest. Och alltså inte låta mig förföras allt för mycket av allt som gjorts på alla andras bröllop.
Det är mycket annat som också hänt:
1. Pappa har gått i pension. Man är lite orolig för hur det ska gå. Har man jobbat sedan man var 14 och aldrig varit arbetslös, så kan man ju förstå att omställningen är så stor att det inte bara är att rycka på axlarna och säga; "ja men nu har du ju mycket tid till annat". Vilket befängt påstående!
Det är ju inte det det handlar om. Det handlar om att känna sig behövd. Det har han uttryckt också, och det gör en ju lite orolig. Han är ju behövd, av sin familj, men det är ju inte samma sak. Och pappa har ju inte heller haft några direkta fritidssysselsättningar heller, så det blir mycket nytt för honom.
2. Äntligen har vi fått rummen tapetserade! Det känns jättelyxigt och det blev jättebra. Nu ska vi bara få vardagsrummet gjort också. Vi åkte på Mio och köpte ett nytt skrivbord och två lampor. En kopia av en 60-tals snäcklampa som ska hänga i öppningen i hallen och en fönsterlampa till M's rum, i grönt glas. Det kommer bli så fint. Speciellt i hallen. Lampan "CanCan" kommer att bli så bra till tavlan nedan.
Bild lånad av Mio
Jag vann en auktion på Tradera på en Picasso reproduktion "Guernica" för en hundring (!) som vi ska rama in och hänga i hallen. Visst kommer det bli coolt!?
3. Vi har äntligen fått öppna spisen rengjord! Inte en dag fösent, men vilket jobb det var!
Tillslut visste vi inte om vi skulle skratta eller gråta när vi insåg att vi inte bara blivit av med sot i öppnaspisen utan också fått ett tunt sotlager över hela vardagsrummet och matrummet! SÅ det vara bara att sätta sig och damma varje sladd, list, gardinstång, förnsterkarm, cd-rygg, lampa, tidning och prydnadssak... Tror jag fick en släng av sotlunga till på köpet...(*svär på sotarmoj*)
4. Jag har fått den stora äran att blivit tillfråga att vara toastmaster på ett par vänners bröllop i sommar. "Klocka eller tuta?" , var frågan jag fick när jag berättade det för en arbetskompis...jadu, det kan man ju fundera på...
Det känns så roligt och jag är stolt över att de tänkte på mig i ett sådant sammanhang! Jag ska göra mitt bästa för att se till att de får en ordnad och välsmord* bröllopsfest. Och alltså inte låta mig förföras allt för mycket av allt som gjorts på alla andras bröllop.
* när jag skrev välsmord så for tanken osökt till ett minne från förr, när jag fick en ny liten lägenhet i Stockholm. Jag funderade länge på hur jag skulle kunna ordna med en inflyttningssfest, eftersom den bara var 25 kvm. Det inget tillslut. Men en kollega till mig (som förövrigt var försäljningschef, om nu hans position kan säga något om detta...) kom med förslaget att bjuda in alla jag önskade (massor med folk), och sedan låta alla ha rullskridskor på sig och dykardräkt, alternativt vara nakna och sedan skulle alla vara insmorda i vaselin... Sen kunde jag sitta upp på mitt sovloft och peta till nån med nån sopkvast eller något, kanske speciellt när samtalsämnena tagit slut, så skulle alla röra sig (mer eller mindre frivilligt) runt om i lägenheten/rummet och helt plöstligt hamna med någon ny att samtala med... Som sagt, det blev ingen inflyttningfest, kanske lika bra det - man får ju tapetsera om pga av fettfläckar... =)
