Bloggrocking blues

Det har hänt så mycket sedan förra noten jag gjorde här ute. Tiden rinner iväg och varje timma känns vara fylld av trevliga saker, som får en att vandra vidare. Fast det är också många saker som varit tråkiga - främst att Tiwaz tiger somnat in. Vi hittade honom död på vardagsrumsgolvet och vår sorg saknar ord. Hur kan en helt frisk katt bara dö?!
Kvällen innan var han sig lik - lika busig och gosig som vanligt, och med samma storebrorsstil när han markerade sin position i flocken genom att demonstrativt stätta sig på Sowilos huvud. Vi skrattade gott! Han var en underbar katt. Vi kommer att sakna honom för evigt och det känns jobbigt att han inte finns hos oss längre. Han var ju bara 7 år! men med livet kommer döden, det vet man säkert. Men det gör det inte det minsta lättare.

10. De som har mobilen med sig, men aldrig har den på. Vad är då vitsen från första början?

9. De som har den på, men som inte hinner svara under de fem minuter det tar för dem att rota igenom väskan för att hitta mobilen, för sent, och med alla i bussen stirrandes på dennes jackficka.

8. De som har med mobilen liggandes på bordet på mötet, men som överseende har på vibratorn istället för signalen, och sedan avstår från att svara, för hänsyn för mötets alla andra deltagare. En variant till detta är de som tyst reser sig upp och väsande säger i luren "jag måste gå ut, jag sitter i ett möte" och inte helt stänger dörren...eller så stänger det dörren, men står alldeles just utanför och med normal⁺⁺ samtalston pratar i tio minuter.

7. De som har mobilen i sånna där fula fodral på magen som får en att tänka på de ännu fulare 80-tals magpungväskorna.

6. De som har en massa tingeltangel sk. mobilsmycken hängande från antennen (som om den skulle bli mindre farlig bara för att lite blingbling bländar förståndet?) som ger ifrån sig enerverande och totalt osexiga plastbesticksliknande ljud.

5. De som högt och tydligt i ett trångt eller utsatt läge pratar i sin mobiltelefon utan aning om var de befinner sig. Vissa detaljer vill man inte höra. Säg åt mig att hålla för öronen nästa gång!

4. De som går på stan med mobiltelefonen i handen, tillsammans med plånbok och kassar och annat jox, så att när de ska betala måste be kassören om hjälp att ta ut sedlarna ur mobil-, och plånbokshanden för att kunna betala. Som sagt, det är en mutation – won’t go off!

3. De som sitter och testar och väljer om alla meningslösa och hjärndöda ringsignaler under
1 ½ timmes bussresa. När blev korsord fel tidsfördriv?

2. De som säger "Ett ögonblick bara..." och signalerar med blicken och munnen att de tar ett viktigt samtal mitt i den där spontana på-stan-hej-det-var-länge-sen-träffen. Då vill man säga "Nä, vi har inte setts på 5 år och jag slipper hellre resten av livet, istället för att stå här med armarna i kors och vänta/lyssna i onödan".

1. De som efter ett halvår opererar bort mobilen för en senare och ännu heljävligare modell, med nån funktion att få in senaste-hitmusik-versionen till signal, som oavsett låter som samma hypade speldosa i vattenklosetten. Helt utan eftertanke eller empati för de stackars människor som tar hand om skiten det släpper från handen i de länder skrotet sålts vidare till.