Bloggrocking blues

Hittade något riktigt trevligt i en annan gammal dagbok från 1993, den där dagen minns jag väl! En dag med samma datum som nu (fast nu har jag ju passerat midnatt) - men för 12 år sedan:

^{16/12 - 93
Lite bättre idag äntligen men lite snuva o hosta har jag ju.
Igår så var jag och pratade med rektorn på skolan för att få förnyat intyg så att jag kan få komma tillbaka. Han föreslog åxå att söka för 1 år nästa gång. Så å kan jag bestämma när jag vill åka hem själv. Men vi får se hur det blir. Jag var också på banken idag och tog ut det jag hade kvar på kontot - behöver ju dem hemma i Sverige över jul, och så tonade jag håret och sen på kvällen så följde jag med ett gäng och såg på Alvin Ailey. Det var en helt otrolig upplevelse. Det går bara inte att beskriva. "Det är nästan så att man skulle kunna bli religiös" som en av tjejerna sa. Peter sa; "Dom är dansare, men...vad är då vi alla andra?! Wannabies?" Ja du, det kan man ju fråga sig, dom var fantastiska.
Dom gjorde fyra stycken; den första från 58' den andra från 71' och den tredje var det Världspremiär på! Och den var så bra. Den fjärde var Revelations. När den kom så var jag så nära gråten. Den är som en myt för mig, och allt var overkligt - och här satt jag nu och kunde ta del av detta mästerverk som dansarna gav till mig.
Gu, jag snyter o snyter och det kommer lika mycket varje gång! hur mycket finns det i skallen?!
Jag såg Revelations för första gången på TV en julafton hos min äldsta moster för många år sedanoch har aldrig kunnat glömma den sedan dess. Det vra därför jag valde att skriva ett specialarbete om Alvin Ailey och hans companie på BA i ettan. Och nu, fick man sitta o sitta på detta i verkligheten. Jag hade kunnat klappa mina händer blodiga för detta companie. Alla stycken är ett egen mästerverk och utgör tillsammans ett overkligt och fantastiskt intryck och uttryck. Jag blir stum när jag tänker på att dom har så många dansare inom ett och samma companie, de flesta från USA. Vad är det själv man försöker med?
Jag undrar hur mycket pengar dom tjänar, jag kan tänka mig att det inte är mycket. Att allt går tillbaka till skolan. Ja, det var en upplevelse jag kommer att minnas hela mitt liv.}

Och sannerligen gör jag det.  Det var Blue Suites från 58 och Cry från 71 och den tredje var Of Urban Intimacies. På deras hemsida finns massa vackra bilder att titta på och förundras över.

Godnatt!