Bloggrocking blues

Jag förstår inte hur alla hinner med att vara med överallt. Det förväntas nog att jag ska sitta med på ett möte men hur ska jag kunna hinna det? Jag hoppas inte att de tror att jag är ointresserad, men jag känner att jag nog bränner mina broar - de kanske inte tror att jag är tillräckligt seriös eller inte vill detta tillräckligt mycket. Men jag vill inge hellre - men inte på bekostnad av min hälsa, dvs. jag har inte tänkt sitta med detta morgon, middag, kväll och natt.
Jag fattar inte varför jag lyssnar på mitt kritiska jag hela tiden och inte istället berömmer det självkontrollerade jaget som ändå vet bäst, som vet att jag gör mina val av bästa välmening för min kropp och psykiska förstånd. Hur ska man lära sig att passa in, hinna med, enagera sig och lyckas ro iland?
Jag msåte slipa på min självkontroll...och min stavning!