Best in the No-show

Sitter på jobbet och funderar över vad jag ska göra idag och hur jag ska lägga upp det. Känns inte helt lätt. Är dock ganska stolt över mig själv idag. Efter många dagars velande, spottande och fräsande, dregglande och släpande (kunde i allafall ha sett ut så om någon illustrerat mig under dessa dagars hopplöshet) så har jag börjat med medicinen mot depressionen. Ja, men visst. Jag hör dig - och alla andra miljoner människor som sjunger i kör där bakom,alla frälsta och friska av denna medicin. Tyvärr sitter det en djävul på min axel som ständigt korresponderar med de andra icke-frälsta, de som tycker att antidepresiva preparat är för kycklingar/"whosses"/veklingar som inte kan hantera sin problem. Ja, jag tycker själv att det låter syniskt och hemskt. Vad grymt!
Vad grym jag är...
Det är väl klart att man i perioder kan behöva medicin! Vem skulle tycka att en migränsjuk skulle vara en vekling om den tog sin medicin? Förmodligen en som har stora kontrollbehov...en sån som min djävul. Men nu är det gjort. Ingenting hände. Imorgon är en annan dag och en annan tablett, men det är då. Nu är nu.
Det är bra att jag tar denna hjälp, även om jag anser att jag haft större katastrofer i mitt liv som jag hanterat "medicinlöst" och kom igenom. Jaha, vad bra då. Men det var då. Nu är nu, och problem har lagts på problem. Känslan att alla kräver att jag ska rädda världen och lösa alla andras problem och rädslor måste få ett slut en gång för alla. Jag är inte någon Rocky Nightengale det är bara att inse, även om jag försökt vara det. Utan utbildning... 
Jag borde göra en stor skylt och starta mitt eget demostrationståg. Om det någon gång skulle vara dax för mig att börja demostrera så är det nu och nte nen dag försent. Det skulle vara det viktigaste tåget i min demostrerarkarriär. JAg skulel gå runt med en stor skylt, ett plakat med bokstäver stora som i Hollywood-skylten. För det skulle väl krävas eller hur? Det skulle stå "Ner med kraven", eller "Jag har rätt att vara som jag är!" eller kanske den viktigaste "Nej!" Nej är det viktigaste ordet för en människa som vill vara till lags. Nej är ett nej även om det viskas, eller ens uttalas. Nej är den "lilla svarta" som kan kombineras med de flesta stasser; Typ Nej, det går inte, eller Nej, jag har inte tid, eller Nej, inte nu men kanske sneare. Eller varför inte det mest vågade angränsande till vulgärt Nej, du har inte rätt att lägga över detta på mig". Där skulle man sticka ut på rödamattan. Kanske skulle man stata upp en Oscarsgala för Nej-sägare. "And  the winner in the category Best in the No-show is...*fanfar*
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0