Då avbrott uppstår, ställ mätaren på noll
Jag vet inte varför min organisering av oviktiga tankar ibland avbryts. Kanske är det så att jag lyckas tro att de skulle vara viktiga och därför inte behövs spottas ut och sorteras, att jag vill ha godbitarna kvar för mig själv och så att säga suga på tankekaramellerna? Ja, så är det nog.
Men jag blir inte klokare för det, vardagen blir inte lättare och såklart min blogg blir inte tydligare för alla stackars läsare.
Vad utsätter jag er för?! Och varför?
Likväl som jag förundras över att någon orkar läsa mina (o)strukturerade tankar. Kom ihåg att de inte är viktiga, att de inte bestämmer över mig eller dig heller för den delen.
"När ett avbrott uppstår, ställ mätaren på noll" ett citat från Gibsons Neuromancer, får mig att önska mig tillbaka till en tid då livet var enkelt, svaren självklara och man fick vara lite sådär småkorkad. Ibland saknar jag den tiden då jag kämpade med att hävda mig bland belästa vänner som accsepterade en för vem man var. Ingen förväntade sig mer av mig än att vara välklädd, välfriserad och glad. Idag förväntar sig ingen detta av mig utan istället är det andra saker som förväntas. Som gör frisyren lidande.
Det är ju tur att det finns nagelsax och hårspray! Ja alltså ett par hyllmeter böcker och en och annan teori att frisera sig med. Men hur mycket jag än lockar blir håret rakt när jag kommer ut (där alla andra finns). Och om jag sprayande försöker fixera det jag lagt till mig, så räcker det med en vindpust för att jag plötsligt skrämmer vem som helst!
Kunskap är inte som schampo för tunt hår - alltså att det blir fylligare någonstans. Istället upplevs det som om jag bara blir mer och mer tom, dum och obildad. Kanske är det dax att ställa kunskapsmätaren på noll och börja om min tideräkning. Att inte bygga på, fylla ut de luckor jag hittar utan läsa för nyfikenhetens skull, viljans och själens. Bara jag själv kan ta ansvar för den kunskap jag vill uppnå. Tur att jag har hela mitt liv på mig.
Men jag blir inte klokare för det, vardagen blir inte lättare och såklart min blogg blir inte tydligare för alla stackars läsare.
Vad utsätter jag er för?! Och varför?
Likväl som jag förundras över att någon orkar läsa mina (o)strukturerade tankar. Kom ihåg att de inte är viktiga, att de inte bestämmer över mig eller dig heller för den delen.
"När ett avbrott uppstår, ställ mätaren på noll" ett citat från Gibsons Neuromancer, får mig att önska mig tillbaka till en tid då livet var enkelt, svaren självklara och man fick vara lite sådär småkorkad. Ibland saknar jag den tiden då jag kämpade med att hävda mig bland belästa vänner som accsepterade en för vem man var. Ingen förväntade sig mer av mig än att vara välklädd, välfriserad och glad. Idag förväntar sig ingen detta av mig utan istället är det andra saker som förväntas. Som gör frisyren lidande.
Det är ju tur att det finns nagelsax och hårspray! Ja alltså ett par hyllmeter böcker och en och annan teori att frisera sig med. Men hur mycket jag än lockar blir håret rakt när jag kommer ut (där alla andra finns). Och om jag sprayande försöker fixera det jag lagt till mig, så räcker det med en vindpust för att jag plötsligt skrämmer vem som helst!
Kunskap är inte som schampo för tunt hår - alltså att det blir fylligare någonstans. Istället upplevs det som om jag bara blir mer och mer tom, dum och obildad. Kanske är det dax att ställa kunskapsmätaren på noll och börja om min tideräkning. Att inte bygga på, fylla ut de luckor jag hittar utan läsa för nyfikenhetens skull, viljans och själens. Bara jag själv kan ta ansvar för den kunskap jag vill uppnå. Tur att jag har hela mitt liv på mig.
Kommentarer
Trackback
