Bloggrocking blues

Var hemma strax efter halv sex. Dagen har varit strulig, fick inte mycket gjort, har ingen riktig koll på tidsplaneringen för de närmaste dagarna och vad det kan ha för konsekvenser på veckan efter. Allt jag känner på mig är att det är lugnet före stormen. En annalkande jättestorm av arbete kommer när som helst att kasta sig över mig likt en tornado och lämna mig stående och kippande efter andan i mitten av stormens öga...i några veckor. Typ - vi ses om ett halvår då älskling...
Jag kunde inte somna i natt. vände och vred, magen stod still och huvudet surrade,jag var varm och låg inte skönt hur jag än snurrade. Jag grät en skvätt också, Evita har fått en stor knöl på magen. Det vet man ju vad det innebär. Och hon är inte i skick att stoppas i bur, färdas i bil, undersökas osv. Det skulle hon aldrig klara av, inte av sjukdom, men hon är en mycket rädd och restriktiv katt sedan tidigare. Blir det vetrinären en dag, så förljer hon inte med hem sedan. Tanken plågar en, och det gjorde ju inte möjligheterna att somna bättre. Sen alla tankar på jobbet, på våren, på livet...
Vid 4 snurrde jag runt och lade mig som Pippi - brukar vara lösningen. Elektronerna i hjärnan får väl spratt och måste vända sig åt ett annat väderstreck när man byter helt om i sängen - det räckte för att tankarna skulle brytas och jag somnade...innan jag väcktes...av  grannens dörrklocka...se tidigare inlägg.
Nu måste jag laga middag, hungrar!



Vackra Evita.