Identitetsbegrepp och en amerikansk president
Jag har svårt att komma koncentrera mig idag. Det är söndag och arbetshögen till höger är lika konstant som den var i fredags. Jag försökte att läsa texten vi ska behandla imorgon förmiddag, redan igår, men det gick inte alls. Då behövdes städning och sällskap, mor och far kom över och åt lite sallad innan de drog vidare ut i "krog-svängen" skulle jag vilja skriva, men kanske är det en Freudiansk felsägning - alltså mina egna önskningar som tränger sig igenom? Nä, de skulle ut och dansa, ja alltså mera i pensionärs-svängen än krog-svängen.
Jag har själv inte varit ute och dansat på evigheter. Kan knappt minnas. Dansade dock lite igår, kan jag erkänna, framför spegeln när jag dammade. Städmusiken kan vara lite väl påträngande ibland! Min kropp och knopp längtar att efter att få röra på sig. Jag funderade nyss på om jag ska kliva i Croc'sen och gå en sväng runt huset. Regnet utanför ligger blött på asfalten här nedenför, björkarna är så ljuvligt gröna och blänkande 'juicy' och några solgula blommor i rabatten ligger och tar igen sig i solen, försöker väl återhämta sig från sin slagsida. Regn in all ära, men det tar på krafterna. Nu skiner solen på huset mittemot som skirker till mig att komma ut, ta några friska och djupa andetag...men under mina underarmar ligger ett häfte kopierade stenciler, och en bläckpenna och skriker också. I'm so thorn inbetween! Men texten lockar mig inte just nu. Kanske för att den inte presenterade de där uppgifterna som jag hade hoppats på, det som skulle fylla igen luckan jag upplever mig ha. Jäkla text! Det är om Erik Erikssons identitetsberepp och teori om phsykohistoria, och han analyserar Usa's gamla presendent Thomas Jefferson från början av 1800-talet. Han menar att det är ett bra exempel som visar på att vår historia, den samtid vi lever i, påverkar vår känsla för oss själva, alltså vår identitet. Hur vi vill bli ett, eller iallafall den del av 'det eviga', från förr och det som skall komma. Det eviga ja...ja kanske är vårt bloggande ett tecken på det? Eller dagboks-, och brevskrivande? Att göra sin röst "hörd" av andra, med sin potetiella möjlighet att göra ett avtryck i någon annans liv, någon annanstans, i en annan tid? Ja, det är vad jag tolkar i allafall, för om sanningen ska fram så greppar jag inte riktigt kopplingen. Men förhoppningsvis klarnar det imorgon då vi ska diskutera texten.
Kanske jag skulle ta och gå ut iallafall?
Jag har själv inte varit ute och dansat på evigheter. Kan knappt minnas. Dansade dock lite igår, kan jag erkänna, framför spegeln när jag dammade. Städmusiken kan vara lite väl påträngande ibland! Min kropp och knopp längtar att efter att få röra på sig. Jag funderade nyss på om jag ska kliva i Croc'sen och gå en sväng runt huset. Regnet utanför ligger blött på asfalten här nedenför, björkarna är så ljuvligt gröna och blänkande 'juicy' och några solgula blommor i rabatten ligger och tar igen sig i solen, försöker väl återhämta sig från sin slagsida. Regn in all ära, men det tar på krafterna. Nu skiner solen på huset mittemot som skirker till mig att komma ut, ta några friska och djupa andetag...men under mina underarmar ligger ett häfte kopierade stenciler, och en bläckpenna och skriker också. I'm so thorn inbetween! Men texten lockar mig inte just nu. Kanske för att den inte presenterade de där uppgifterna som jag hade hoppats på, det som skulle fylla igen luckan jag upplever mig ha. Jäkla text! Det är om Erik Erikssons identitetsberepp och teori om phsykohistoria, och han analyserar Usa's gamla presendent Thomas Jefferson från början av 1800-talet. Han menar att det är ett bra exempel som visar på att vår historia, den samtid vi lever i, påverkar vår känsla för oss själva, alltså vår identitet. Hur vi vill bli ett, eller iallafall den del av 'det eviga', från förr och det som skall komma. Det eviga ja...ja kanske är vårt bloggande ett tecken på det? Eller dagboks-, och brevskrivande? Att göra sin röst "hörd" av andra, med sin potetiella möjlighet att göra ett avtryck i någon annans liv, någon annanstans, i en annan tid? Ja, det är vad jag tolkar i allafall, för om sanningen ska fram så greppar jag inte riktigt kopplingen. Men förhoppningsvis klarnar det imorgon då vi ska diskutera texten.
Kanske jag skulle ta och gå ut iallafall?
Kommentarer
Trackback
