Bloggrocking blues

Fast nu är inte detta en tulipan, men ändå...inte heller så helt enkel, men förövrigt....till mig? Tack! Fast jag får tydligen bara en tredjedels blomma, och desto mera vägg!? Jaja, kanske är det den berömda väggen? Som jag alltför ofta slår pannan i? Ja, vem vet...(inte du, inte jag...levande scharader...) Jag fyller 35 idag (och jag ÄR inte tokig!) Grattis på mig själv. Har den äran att fylla år idag.
Ännu en födelsdag att vara sådär nöjd i bröstet av, är man inte alltid det? Födelsedagar är som julaftnar, man vaknar i brötet med en speciell känsla som man inte kan beskriva. Imorse väktes jag av en väckarklocka, prassel utanför sovrumsdörren och strax därpå en rosslig stämma som utbrister i en "Men en enkel tulipan på bemärkelsedan..."  Katterna kom i släptåg som i ett lucialed. Knappast för min skull utan för krussidullet på paketen. Sånt är kul. Jag fick en balkonglåda och en stor perkulator (ej inte rullator...där läste du nog allt fel!). Precis vad jag önskat mig!
Jag tror faktiskt att det var just vid denna tidpunkten som jag tittade ut dessutom, fast då var det onsdag och nu är det fredag. Mamma har berättat att jag hade bråttom ut, hela en månad för tidigt , då hade jag fått nog...kanske var det nyfikenheten som tog överhanden. Jag tyckte att jag var redo att välkomna världen. Men alla andra tyckte att jag gott och väl kunde mogna på mig lite till, så mor min blev inlagd och då blev jag lite sur (tydligen...). Så, jag bestämde mig för att stanna kvar...var det så de ville ha det så...
När mamma gått två veckor över beräknad tid så fick de fösa ut mig...
Det är rätt kul eftersom detta faktiskt ser ut att vara ett mönster som följer mig livet igenom. Jag kastar mig in i saker huvudstupa och väl inne är jag tjurig som en oxe och mjölkar ut allt som går...även när inget finns kvar att hämta, för trygghetens skull. Jag föddes med segerhuva,  om det nu skulle betyda något. Mamma och pappa var också inställda på att jag var en pojke, en Fredrik...men så kom jag. Undra om det betyder något?
Jag fick tre namn, ett extra för att jag också skulle få namnsdag. I mitten på 80-talet ändrades den svenska allmanackan och jag blev över en natt förärad med tre namnsdagar. Inte tredubbelt så firad...anhöriga har dock tre chanser på sig att pricka rätt. Det gör alltid någon, nån gång per år. Men det är ändå inte något viktigt. Fast i vissa länder firas namnsdagar som födelsedagar ungefär, som tex. i Polen. Oj vad jag skulle ha många kalas...(va dyrt!)
Nu ska jag fortsätta jobba. Ska läsa en artikel som heter "Oh no! I'm a Nerd! Hegemonic Masculinitiy on an Online Forum" (låter som en kul artikel eller hur?). Den är skriven av Lori (nej inde Lordi!) Kendall (hard rock halliluja...). Nu fick jag den på huvudet, tänk vad mina tankar INTE är på min sida ibland. Ni kan förstå att jag behöver skriva av mig för att få slut på dem. Förhoppningen är att få lugn och ro, lite tysnad så att man kan läsa!
Schyzz!