Bloggrocking blues

Idag är Hagamannens namn och foto publicerat i tidningarna. Jag vet vem han är. Vi gick i samma skola. När jag såg ett foto så blev det bara ett; "är det han?!" Om det känns lite smått ofattbart för mig, som bara vet vem han är, hur overkligt måste det inte vara för de som kände honom!? Tidningarna skriver hela tiden om honom som "helylle", "Svensson", "världens snällaste", och "han var ju så händig". Allt detta gör mig dock inte förvånad. Även om önskan var att det skulle vara någon "vidlyftig/OSvensson/världens dummaste/och med tummen mitt i handen" som stack ut och som tillhörde "de andra" och inte "vi". Så bör nog de flesta kunna förstå att i de grundaste vattnet går de fulaste fiskarna. Allt detta borde kanske få människor att förstå att även den finaste killen, mannen, brorshan - i ensamma stunder kan vara någon man inte tror. Och att vissa olykligtvis varit på fel plats, vid fel tid och får lida för det. Jag hoppas bara inte att folk tror att alla män är sånna. Att alla nu motorintresserade killar, som inte sticker ut och är snälla och timida kommer att betraktas som samhällets avskum. De killarna har inte gjort något fel. Vi får hoppas att så få personer som möjligt får ta konsekvenserna av det faktum att han är "som vem som helst". Vi får hoppas att de hittar mer teknisk bevisning i hans hem som verkligt tydligt knyter honomtill brotten. Så han kan bli straffad en gång för alla, att offren kan få upprättelse, skadestånd och bidrag till mera vård.