Bloggrocking blues

I helgen gick finalen av stapeln i Göteborg. Ingen av mina gamla bekanta fick uppträda igen. Det känns alltid lite blandat att se sina gamla klasskamrater stå där uppe, mer än 10 år efter att vi gick ut. Jätteroligt - och jätteförvånande. Det känns alltid om en skolkatalog varje år..."ja ha vilken av alla kommer att vara med i år då?" Så till ni underbara tjejer som dansade och sjöng bakom Pontare, Kayo, Patrik Isaksson mfl. vad jag är glad att se er! Det känns så härligt att se att ni fortfarande håller på!