Bloggrocking blues

Idag är det precis 12 års sedan jag tog flyget tillbaka från New York. 12 år sedan! Jag var 22 år! Det är ju inte klokt! De känns som om det var i går, förra veckan, eller nja kanske mera som två år sedan.
Jag måste bara få vältra mig i minnen igen:

----
17/5 1994 11:00

Då är det återvändardagen! Jag sov länge och hade ju allt redan packat och klart.

14:00
Sitter nu på bussen till Newark flygplatsen. Åt lunch på French Roast med Shannon. Hon bjöd! Snällt va? Det känns konstigt att se New York Skyline för sista gången (för den här gången), skriver mer sen.

16:00

Sitter nu på Newark och skriver. Efter sökande efter ett ställe att röka på så slutade jag här. På en bar där jag sitter och skriver, med en Heiniken. Starköl som vi säger på svenska! Mysigt att kunna ta en öl ensam. Mycket som förändrats hos mig. Och jag stormtrivs med det. Kommer försöka fortsätta vara på det här viset, oberoende och "självkär".

Det var inga problem att checka in, trots ändring av biljett och för tungt och för mycket bagage. Jag gick in på en bokaffär och hittade tredje boken av "Tales in the City". Jag läste ju ettan och tvåan som jag lånat av Gabbi tidigare, men hon sakande trean. Så jag blev glad! Jag älskar dem och det är ett fint minne.

Gabbi, Katta och Jenny åkte med mig till Port Atority. Det var kul. Svenskarna får jag ju snart se, men Gabbi vet man ju inte. Hon ska och tågluffa en månad i Europa och kommer då kanske till Amsterdam och Köpenhamn. Vi planerar på att mötas där, men vi får väl se om man får ihop några slantar till det!

Jaha. Detta känns verkligen. Tråkigt att åka, after all. I’m gonna miss the language most of all. I’m planing to read it this summer and take a test, now when it’s fresh. People i meet are so impressed over my acceent and way of talking, and that is so funny! One girl yersterday, Katty, just realised that i use "caus" and phrases like "the thing is", words i just not realised i’m using. I can't be anything else but satisfied and glad that i did a progress in takling/understanding during my time here. But i don’t know what to do not to loose it. Now it’s back to sweden and you’re so used to hear english around you everyday, but now that’s over. And that sucks! Oh boy, what i’m gonna miss it!

Shannon, Rachel and Gabbi promised to write and then i can practis my writing, that is not as good as my speakning…or whatever…Maybe i should start to write my diary in english instead of swedish from now on? Just to practis myself and be a-jour with it? But i’ll guess it’s easy for me to say now, when i’m still sitting in America writing. I’ll guess everything will go back to normal when i’m back there, after a while.

Oh, i’m gonna miss this! Now it’s about 45 minutes left for me before i have to go on board. SO i’ll guess i will smoke my last cigarette now, then go to the restroom and take a leak (!) and place myslef outside my gate (74) and read. After that it’s 8 hours of "non-smoking" for me that’s expected! And then - it’s Sweden, Arlanda, Cityterminalen and E. Oh my god, i’m gonna se E in about 9 hours! Isn’t that unreal!

Jaha, då sitter man på planet då smuttandes på en liten virre! Jag är hungrig som fan, men än så länge får jag vänta på käk. Undra vad som serveras? Hungrig! Trött är jag åxå, men så mycket sova blir det nog aldrig. Vi kommer inte att tjäna in något visst, utan beräknar landa på Arlanda vid halv niotiden. Och svinkallt är det här inne också!
Just nu visar de något program om den svenska gruppen Ace of Bace. Hoppas att jag inte kommer att höra dem lika ofta nu. Eftersom de är mer populära i Usa än i Svea. (jag undrar vad sorts mat som serveras idag.) Jag har mycket att ta igen när jag kommer tillbaka. Man har missat så mycket, men samtidigt så är det skönt. Ont i halsen har jag också till råga på allt, men vi får väl hoppas att den rena norrlandsluften rensar ur all skit som fått gro inne i NYC.

Vi har nyss avslutat middagen och jag har avnjutit en kopp kaffe! (Gissa vad det var? Kyckling! Har man ätit det förut eller?! ) Myysigt!! Filmen börjar nog snart. Det ska vara en komedi, men jag tror att jag kommer att ha det svårt att se den pga alla huvuden som är i vägen. (Det var jätteguppigt nyss! Ingen fara, men hur som helst otrevligt!)

Nu är det bara 5:30 timmar kvar innan landing! Jag har inte skrivit mycket under de sista månaderna. Nu när man kan sitta här och se objektivt på denna resa, inser man hur mycket man gjort och fått äran att uppleva. Det finns mycket att berätta, inte enbart om New York som stad tar lång tid, och framför allt om den amerikanska vägen, beteendet osv. Överdriven artighet men också ytlighet är typiskt. Nu är det bara 48 min kvar till landning på Stockholm Arlanda. Usch, småpirrigt är det ju! Och småtrött.  Jag måste nu, inför allt, förbereda mig mentalt. Måste övertala mig själv att allt kommer att gå bra. Att jag har styrkan som krävs numera, för att bli accepterad i Sthlm osv.

Jag är minst lika bra som alla andra. Och om jag lägger på lite oberoendeattityd så hjälper jag mig själv! Du är stark nu! Du har varit modig och upplevt så mycket. Herregud, du kommer från en liten jäkla by med 13 gårdar i norrland! Säg inte att du inte fått kämpa för att komma till New York! Många i Sthlm kommer inte ens till NY. Låt ingen sätta sog på dig igen, för att få sig att känna dig usel. Du behöver inte ens bry dig om vad de andra gör. Var bara din egen "kung", du behöver ingen annans tron. Allt kommer att gå bra. Du har blivit en jäkla kaliber till människa under den här tiden. Var stolt över det och bär det inne i ditt hjärta, och huvudet högt. Det är vackert och världen blir vad du vill att den ska vara!
Nu är det bara 40 minuter kvar så jag avslutar för nu…
----

Åh, vad jag minns dessa sista timmarna och minuterna, då jag satt och försökte peppa mig själv till att känna hopp om livet och allt det nya som jag skulle komma hem till. Tillbaka till Sthlm, dansen, auditions, vännerna osv. 
Jag kan längta tillbaka till NY så mycket har inte varit där sedan dess. Önskar dock ofta. Kanske vågar jag ansöka om en post-doc i NY? Nja, knappast. Skulle kanske behöva den där tågan jag hade när jag var 22?