Sandaler utan ludd och GoreTex när sommaren kör om
Vilken vändning det blev! Hur ska man kunna vänja sig med det här då? Ja, alltså det faktum att björklöven slagit ut likt stillbildsfoton uppspelade med hög hastighet. Även att grannarna dragit ut grillen klockan halv tio på kvällen, tillsammans med salladsskålen, hundarna och kubbspelet, helt oförskämt vältdrande i grillångornas förföriska doft. Och att rollerbladeåkarna swichar förbi ner för den branta cykelbanan här brevid och på vana slalomben hoppas över gruspartier som om det skulle vara en kal fläck i backen. Och att jag tog fram sandalerna när Colombiakängorna ställdes in därmed nu utgör ett förundrande stileben. Tänk; paljettklädda sandaler, prydligt uppställda i skohyllan och inunder på golvet rosor av snö och grus...
Mamma hörde en kille säga hur coolt det var att sitta på Cafébåten i solen med bar överkropp, medan isflaken gled förbi på älven...Hmm, så det är inte bara jag som ser tecknen!
En sak är alltför tydlig; vi är i kontrasternas tid, mellan kallt och varmt, inne och ute, vitt och grönt, så varför ens försöka förstå? Det är för kompliserat. Det sitter i vanan att våren brukar inta våra liv ett steg i taget. Inte att sommaren helt plötsligt bestämmer sig för att köra om, som en blådåre utan trafikvett. Och alla de små stegen som våren brukar ta kommer nu alla på en och samma gång. Vi blir alltså pepprade med kännetecken som får oss att rusa till apoteket, glassstånden, parkerna, förråden... Pepprade från alla håll som tennisbollsmaskiner som hakat upp sig på ett allt för nära håll.
Aj!
Aj-jöh...män sluta´rå! Det gör o-ont!
I ögonen - var är mina brillor? I huden - fanns någon solkräm kvar från förra året? Under bysten - usch vad svettigit, lade jag upp alla sköna linnen i sommarkartongen på vinden, varför skulle jag vara så förbannat duttiduktig i fjol? Och fötterna - fan vad de var grova nu då helt plötsligt, vart stoppade jag fotfilen? Och sandalerna? Javisst ja, då måste vi ha "nagenack" också...och kanske "nepttipt " (läppstift) skulle sitta fint? De brukar ju ses som duo. När man lix håller på och målar menar jag...
Sen sitter man där på en kal balkong; fotfilad, målad och insmord, avklädd och blek, nyrakad och solkisande och försöker ta emotvåren fel, sommaren av hela sitt vinterfrusna norrlandshjärta, i hörnet där det är lä.
Ja, så fullständigt underbart! =) och ofattbart...
Komsi, komsi - come and get me!
Mamma hörde en kille säga hur coolt det var att sitta på Cafébåten i solen med bar överkropp, medan isflaken gled förbi på älven...Hmm, så det är inte bara jag som ser tecknen!
En sak är alltför tydlig; vi är i kontrasternas tid, mellan kallt och varmt, inne och ute, vitt och grönt, så varför ens försöka förstå? Det är för kompliserat. Det sitter i vanan att våren brukar inta våra liv ett steg i taget. Inte att sommaren helt plötsligt bestämmer sig för att köra om, som en blådåre utan trafikvett. Och alla de små stegen som våren brukar ta kommer nu alla på en och samma gång. Vi blir alltså pepprade med kännetecken som får oss att rusa till apoteket, glassstånden, parkerna, förråden... Pepprade från alla håll som tennisbollsmaskiner som hakat upp sig på ett allt för nära håll.
Aj!
Aj-jöh...män sluta´rå! Det gör o-ont!
I ögonen - var är mina brillor? I huden - fanns någon solkräm kvar från förra året? Under bysten - usch vad svettigit, lade jag upp alla sköna linnen i sommarkartongen på vinden, varför skulle jag vara så förbannat duttiduktig i fjol? Och fötterna - fan vad de var grova nu då helt plötsligt, vart stoppade jag fotfilen? Och sandalerna? Javisst ja, då måste vi ha "nagenack" också...och kanske "nepttipt " (läppstift) skulle sitta fint? De brukar ju ses som duo. När man lix håller på och målar menar jag...
Sen sitter man där på en kal balkong; fotfilad, målad och insmord, avklädd och blek, nyrakad och solkisande och försöker ta emot
Ja, så fullständigt underbart! =) och ofattbart...
Komsi, komsi - come and get me!
Kommentarer
Trackback
